Tio frågor om läsning

Det här lite småfåniga formuläret finns, enligt konsonantmylla i alla fall, på varenda litteraturblogg med självrespekt. Givetvis måste jag ge mina egna läsvanor en chans, och så får ju ni möjlighet att stämma av om ni borde lite på mina omdömen över huvud taget.

 

1. Vilken bok läste du senast?

Mitt läsande ligger alltid på tre olika nivåer, så för att svara på frågan måste jag nästa inviga er i mitt rätt så intrikata system:

 

Den första är Tvångsläsningen – därmed inte sagt att den inte skulle vara njutbar, tvärtom, men på den här nivån ligger böcker jag är tvungen att läsa för mina studier. Här finns alltid en hel massa böcker samtidigt, just nu Gilbert & Gubars Madwoman in the attic (en mycket underhållande analysbok som ofta lockar till skratt och aha-upplevelser) och deras No man’s land-trilogi (inte riktigt lika bra), liksom Cora Sandels Alberte-trilogi.

 

Den andra nivån är Okynnesläsningen: Senast Per Hagman-eufori, dessförinnan Kerstin Thorvall-eufori. Allt som när mitt enorma litterära sockrersug, efter böcker som känns ända in på bara skinnet, ger en feber och gör en helt oanträffbar. Eftersom bokcirkeln jag är med i är väldigt liberal vad gäller bokval och aldrig tvingar en att läsa något tråkigt, ligger de böckerna oftast på den här nivån. Senast av dem var Drottningens juvelsmycke.

 

Den tredje nivån har funnits i mitt läsande i ett par år nu, och består bara av en enda boksvit: På spaning efter den tid som flytt. Jag har redan börjat få lite småpanik för när de tar slut, men som tur var har jag lyckats tappa bort boken jag håller på med nu (Rymmerskan, som givetvis var fruktansvärt spännande just då) vilket har orsakat ett litet stopp. I och för sig börjar det värka lite i mig nu (och jag hade lagt 800:- som bokmärke i den – dumt!) så jag har börjat leta.

 

2. Vilken bok ska du börja på härnäst?

På Okynnesläsnings-nivån hägrar En halv gul sol, som väntat länge i min bokhög, samt Orlando.

 

3. Är det övervägande manliga eller kvinnliga författare i din bokhylla?

Eftersom jag vinnlägger mig om att enbart ha ”klassikerna” hemma, samt att de flesta av dem är stöldgods ur min fars bokhylla, är det flest män. Detta säger dock lite om mina läsvanor i allmänhet, eftersom jag tror att det jag läser mest är böcker av kvinnliga författare ifrån biblioteket.

 

4. När du läser en bok, räknar du ner hur många sidor som är kvar, eller tänker “nu har jag kommit en fjärdedel”, “en tredjedel”, “hurra! hälften!” osv?

Jag är genuint dålig på att mäta saker i siffror – jag kan inte känna efter om saker väger 500 eller 1500 gram, avgöra om vägsträckor är 100 eller 500 meter, eller uppskatta upplevd tid i minuter – är jag definitivt av den senare sorten.

 

5. Hur väljer du vilka böcker du vill läsa? Ex omslag, tips från vänner, recensioner, topplistor, bloggar osv?

Kanon finns överallt och genomsyrar alla människors bild av litteratur. Min kanon, de böcker jag känner att det förväntas av mig att ha läst, må variera från andras (när ska jag få tag på SCUM-manifestet?) men är definitivt vad som styr min läsning.

 

6. När blir en bok för lång?

Jag har alltid tänt på böckers storlek – alltsedan jag jag som mellanstadieelev envist släpade Den fullständiga Liftarens guide till galaxen till skolan har jag bara känt mig malligare ju tjockare bok jag får stoltsera med. Härifrån kommer definitivt mitt oförskräckta förhållande till Proust, såväl som Det andra könet. Jag vet givetvis att detta inte har någonting med verklig kvalitet att göra; Processen är ju hur kort som helst, liksom Lille prinsen, men det är något jag tror att jag aldrig kommer växa ur.

 

7. Läser du lika gärna på engelska (om det är originalspråket) som på svenska?

Nej, och det skäms jag över. Försöker pliktmässigt variera, men det här året har jag definitivt läst fler böcker på danska, norska och franska än på engelska.

 

8. Vilken bok kände du senast att du var tvungen att försöka övertala ALLA dina vänner att läsa?

Det gör jag inte längre. Förmodligen är det för att jag är så genuint dålig på att känna av vad andra människor tycker om, men alla mina försök i den vägen har misslyckats kapitalt. Innan jag gav upp var det definitivt Sara Stridsbergs Drömfakulteten jag försökte pracka på världen.

 

9. Kan du lämna en bok som du tycker är tråkig? Isåfall, när ger du upp?

Absolut! Senast Sandemoses En flykting krysser sitt spor. Fruktansvärt tradig berättelse som inte säger mig någonting.

 

10. Vilken genre är överrepresenterad i din bokhylla, och vilken finns inte alls?

Som sagt dominerar klassiker, och ordböcker av olika slag – Jag har inte råd att köpa böcker själv, så min trots det enorma boksamling består av stöldgods från mina föräldrahem, presenter, och förlags och universitets utskänkningshyllor.


 

Tja, mina läsvanor är nog varken originella eller särskilt häftiga - men det vore i alla fall inte dumt att få en kommentar eller två, som bevis på att mitt försök att väcka bloggen till liv från de döda har fungerat. Är ni likadana, eller skiljer ni er åt helt? Vilken bok har ni gett upp med? Vilken bok försöker ni övertala alla ni känner att läsa? Och ärligt talat, är det flest damer eller herrar i hyllan därhemma?

På återseende,
/K

Kommentarer
Postat av: J.G

Trevligt att du är tillbaka! Säger jag, även om jag inser att du inte kan säga detsamma då jag likt en osynlig tidigare aldrig efterlämnat spår i din virtuella triviabok; som visserligen bär verkliga ädelstenar i sitt opolerade, månmatt skinande diadem.



Vilken bok har jag då gett upp? Mycket få skulle jag vilja säga, men vid sidan av oläsliga bagateller har jag lagt ifrån mig - hör och häpna! - Zolas Krogen (Gervaise) då 50sidor återstod. Bråket i tvättstugan var visserligen oförglömligt, men jag måste instämma i Barthes kritik av författaren: hans naturalistiska ambitioner fjärmar bara den verklighet han försöker måla upp i förtroliga beskrivningar och dialoger då stilen talar genom allt detta likt ett främmande och pådyvlat språk. Det är således, vill jag poängtera, stor skillnad mellan Zola och exempelvis författare som Balzac och Flaubert vilka bevarar både ironi, distans, och självkritiken i stilen. (Trots detta har jag ändå läst alldeles för mycket av Zola.)

En annan bok jag lade från mig efter sådär tusen sidor var Victor Hugos Les Misérables. Jag gillar inte hans stil (t.o.m. på franska räckte det med ett par sidor för att vecka på ögonbrynen), det monotona flödet, hans alltför simpla dramaturgiska grepp (fattig = hjälte, den svartvita bilden mellan genomgoda och genomonda, ett oändligt och irrelevant kapitel om slaget vid Waterloo et cetera ad nauseaum)

Man måste verkligen vara inbiten norrlandskommunist för att verkligen tycka om romanen som är ljusår sämre än det mesta han skrivit. Min flickvän har dock aldrig förstått detta och dessutom tvingat med mig på Les Misérable-musikal i London samt flera fransk TV-serier - där den med Malkovich och Depardieu förvisso var sevärd.

Sedan är James Joyce en författare av böcker som jag i återblickande önskar att jag hade lagt ifrån mig.

Jag har nästan inga vänner som läser skönlitteratur och min flickvän som är min bästa vän brukar ta till sig mina rekommendationer helhjärtat, precis som jag hennes, men när det väl har hänt har det rört sig om Snöns rike samt noveller av Kawabata, Drottningens Juvelsmycke eller något bra men lättillgängligt som Varats olidliga lätthet, Disgrace...



De flesta författarna i bokhyllan är helt klart män härifrån kan jag se några riktiga pärlor av: Shonagan, Murasaki, Duras, Manfield, Södergren, Beauvoir, Kristeva, Woolf, Lessing, Achmatova osv.

2008-05-16 @ 15:21:55
Postat av: Anonym

"...men härifrån"

2008-05-16 @ 15:24:07
Postat av: Vroom.



7. Ja, nästan hellre. Det gäller även franska och tyska, men den litteraturen är sällan översatt och när den väl finns tillgänglig på svenska tycker jag det är viktigt att köpa de inhemska utgåvorna.

10. Klassiker, historieböcker, utgivna dagböcker, modern litteratur, essäer (kritik, litteraturhistoria) och blandad facklitteratur (mest anbelangande filosofi och de sköna konsterna). Ingen deckarlitteratur, modern feministlitteratur, barn- eller ungdomslitteratur (nästan ingen iallafall), inte en enda grafisk roman, inte en bok av någon idag levande författare under femtio, ingen fantasy förutom Sagan om ringen och ingen Sci-Fi om vi borträknar Aniara och Jules Vernes.

2008-05-20 @ 10:53:10
Postat av: läsdagboken, camilla

kul att 'the madwoman...' verkligen är läsbar. för många är den mytisk

Postat av: K

Hej! Tack för kommentaren Vroom. Tack J.G. för att du lämnar spår, hoppas att du återkommer nu när bloggen verkar vara på väg mot sin tredje, och mest storartade, epok hittills.



Och Camilla: visst är madwoman lite tjock och avskräckande i sitt vokabulär, men den lättsamma amerikanska akademikerprosan den är skriven på skulle nog kunna ta mig igenom nästan vad som helst.



Vi läses och skrives alltså förhoppningsvis snart igen.

/K

2008-09-22 @ 13:31:48
URL: http://motocross.blogg.se/

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress:

URL:

Kommentar:

Trackback