En Snygg Författare

Jag tänkte utnyttja denna vackra dag med en promenad på Djurgården, men kom att tänka på något ännu mer underhållande. Nämligen en av mina favoritförfattare. Världens bästa på att vara dålig. Författarnas Ed Wood, om man vill uttrycka det så. Jag var helt övertygad om att en googling på hans namn skulle resultera i en mängd fanclubar, bilder och citat, men icke: Inte en enda träff. Därför ser jag det som mitt kall att introducera denne författare för er som råkar stöta på min blogg, så att han finns någonstans i alla fall (för finns man inte på google, då finns man ingenstans).


Hans namn var Bror Oskar Snygg. Han föddes förmodligen någonstans mellan tio- och tjugotalet och växte upp i Edsvära, en liten ort i Västergötland. Där började hans litterära karriär tidigt. Som han själv senare uttryckt det: "Debut i uppsatser av rang och värdighet, vid 9 års ålder ur ÅRSTIDERNA för Gertrud Fogelgren i Edsvära skola. Min rejäla lärarinnas ord tog jag vara på några år senare. Hennes ord till mig löd: "Oskar behöver bara skriva i hela sitt liv." Tyvärr upptäckte nog Bror Oskar Snygg så småningom att hans talang inte riktigt räckte till, och han ägnade resten åt sitt liv åt diverse ströstudier i Sverige och Storbritannien, samt jobb på olika byggen som snickare.


Några böcker publicerade han dock! Fler än sju är säkert, men jag vet inte namnen på alla. "Västgötagubbar" hette en, "Bukett till Er" (en antologi där flera olika författare medverkade) och "Det förgyllda utterskinnet" och "Ljuv är september" andra. Och så boken som jag genom en lärare (som jag för övrigt hittade i ett underbart sammanhang här) fått möjligheten att bekanta mig med honom genom, nämligen, "Årstiderna - Med Ingegerds Karl-Erik". (Notera att han återanvänt titeln på dikten han skrev i småskolan).


Jag lovar att i framtiden scanna in det lilla jag har av "Årstiderna", så att ni alla kan få ta del av denna romanpekoralens mästare. Tills vidare vill jag bjuda er på denna lilla smakbit, som alltså är de allra första meningarna av denna roman:


"Lillinga har omkristnats av sin man till Ingegerd ty hon blev hans Inga vid hans huvudgärd i den vackra parken mot Saabens gråskimmerfärg en vårnatt när livet lekte leende hos dem.

Hon själv som skriftställarens decemberbarn, men av 65 modell som hemmafru och lärare i landsbygdsskolan i Värmland.

Hon har av Gertrud Fogelgren och mig blivit glömd in i decenniets natt - under dubbelromanen Årstiderna och hennes nuets jags giv."

image1
Snyggs bok med snyggt omslag.


Det som är så intressant här är att Bror Oskar Snygg uppenbarligen har ett slags litterärt språk. Han allittererar, anspelar på saker och använder högtidliga ord och begrepp - åtminstone tycker jag att det låter riktigt romantiskt och hemskt att bli glömd "in i decenniets natt". Men det är just detta - pretentionerna är så höga att krutet lagts på det vääldigt speciella språket, i stället för att skriva en roman. För det är just det som är vitsen med att läsa "Årstiderna": Man sitter där och läser mening efter mening, formulering på formulering - utan att egentligen komma någon vart. INGENTING händer. Självklart skulle detta knappast ha publicerats idag, och jag tror att de som publicerade honom på den tiden - sextiotalet tror jag, och Allmogeförlaget hette de - skämdes rätt rejält när de fick se slutprodukten. De hade dock förmodligen hjälpt honom mycket, särskilt med stavningen som man - efter att ha läst hans brev till Evert Taube men en vädjan att bli upptagen i dennes författarsällskap - kan notera inte var den bästa.


Han lade ibland in små dikter mitt i skildringen av Ingegerds liv. Här är ett exempel:

Årens flykt har gått,
med årstider som vi fått,
livschansens ljus i smått,
hos den hon fått,
allt bådar gott.
Livet måste levas,
karlar måste belevas,
deras liv beskrivas,
för att känslor bevaras,
hur karar snaras,
hos varann,
kvinna och man.


Och ett annat:

Man må vara två:
till tre,
å kanske flera me.


Jag undrar om Bror Oskar Snygg fortfarande lever? Själv skulle han knappast förvånas över att hans skrifter sprids än idag. Jag är inte heller helt överraskad, för trots att det förstås finns de som förtjänar det bättre så är Bror Oskar Snygg viktig för alla som både läser och skriver. Dels för att hans böcker och brev är så fruktansvärt roliga att läsa. Och dessutom - visst känns det skönt att det alltid finns någon som är garanterat sämre än en själv?

För Övrigt: Ägnar jag mina dagar åt att dyrka marken som Anders Cullhed står på.

/K


Kommentarer
Postat av: Sören Andersson

Bror Oskar Snygg föddes 1919 och han avled i 60-årsåldern. Han ägnas ganska stor uppmärksamhet av litteratur- och folklivsfirskaren Dan Korn i bl.a Korn, Dan: Västgötaböcker: en resonerande bibliografi över västgötalitteraturen (Skara 2002)

2008-02-22 @ 21:08:27
Postat av: K

Tack för informationen! Tur att boken är relativt nyutgiven så att man kanske kan få tag på den.

Postat av: Johannes

En utmärkt biografisk och bibliografisk skiss över herr Snygg finns också i Dan Korns essäsamling "Byn utan original". Snyggs egna böcker är dessvärre snudd på omöjliga att få tag på: just "Årstiderna" är den enda jag lyckats hitta under sju års antikvariatsjakt. Upplagorna var knappast stora, och det är väl viss risk att åtskilligt har gått till makulatur...

2008-06-18 @ 14:38:51
Postat av: birgitta holmström

Han var min farbror! En udda persom som jag tyckte var skojig de gånger jag träffade honom då jag var liten. Eftert hans död låg boken Årsiderna kvar i travar på vinden i den gamla stugan där han bott med sin bror Åke. Ingen av dem hade familj.

Oskar var nog inte helt psykiskt frisk. Hans skrivande var väl hans sätt att uttrycka sig kanske.

2009-08-30 @ 22:59:15

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress:

URL:

Kommentar:

Trackback