Bokcirkeln

Tidigare omdömen, som de om Henry Miller och Jan Kjaerstads eskapader på erotikens område, har ni kanske redan läst. Frågan jag har ställde då, och kommer att fortsätta ställa även i detta inlägg, är ifall det finns litteratur som lyckas med det svåra konststycket att uppväcka den sexuella lusten hos läsaren samtidigt som den är en läsupplevelse i sig. Kanske är möjligheterna att påverkas av och reagera sexuellt på en text helt och hållet individuella, men jag kommer att anstränga mig för att inte påtvinga någon min egen sexualitet - bloggformatet till trots. Att föra in vad jag själv "tänder på" i en text som denna känns ungefär lika dumt som att då man värderar en kokbok lägga tonvikt på hur mycket man avskyr selleri eller tycker om grönpeppar och kommer för alla inblandades skull icke att ske.

 

Nu har jag alltså tagit mig i kragen och gjort mig redo för en dos gammal hederlig konsumentupplysning à la kvällstidning. Vilken är bäst?

 

 

Kandidat 1: Den Pretentiösa

 

 

En Barnberättelse

Sara Gordan

AB Förlag, 2006

 

Sara Gordan säger själv att hon övergav poesin för pornografin för att den senare kändes mindre pretentiös. Det märks inte i denna korta, laddade och språkligt oerhört medvetna kortroman. Så kan det väl inte bli annat om man är doktorand i litteraturvetenskap och forskar om upprepning som litterärt begrepp. De korta scenerna boken centreras kring upprepas nämligen, upprepas i vad som närmast är att likna vid ett posttraumatiskt chocktillstånd. Efter ett tag inser man att även scenerna i sig är upprepningar, iscensatta av de två huvudpersonerna, av ett i grund och botten gemensamt trauma: Barnet. Övergreppen mot barnet, det ofödda barnet, kanske att själv vara ett barn, att leka som om det inte fanns någon baktanke med ens handlingar.

 

En Barnberättelse är alltså skrämmande, tänkvärd, lockande och obehaglig - men vad Sara Gordan själv än påstår helt och hållet olämplig som pornografi. Läs den i alla fall.

 

 

Kandidat 2: Den folkliga

 

Det råder en slags anda hos bokförlag och läsare av att det inte skrivs tillräckligt mycket i Sverige. Andra tycker att det är fel att litteraturen bara skrivs av gamla människor ur kultureliten. Vad de inte märkt är att i ett slags internetbaserade bävergångar under litteratursveriges parnass plitas det flitigare än någonsin: Den skrivna amatörporren blomstrar. Intresset är lika stort; Går man till exempel in på Bloggportalen är de fyra mest eftersökta termerna just nu:

 

1. sexnovell

2. sexblogg

3. swingers

 

Sexnovell 24 verkar vara den största sidan i genren, som väl lättast beskrivs som bruksporr helt utan stilistiska ambitioner. Några pärlor går säkert att hitta, men mycket är också frånstötande vad gäller både stavning och innehåll, och det är svårt att hålla sig för skratt då det blir dags för dialog eller personskildring. Men visst är det ändå rätt uppmuntrande att det är en genre som tycks engagera så många?

 

 

 

Kandidat 3: Den mogna

 

 

Kåterier

Barbro Nyström

Erotique feminine bokförlag

 

Att skriva en novellsamling med tema sex där det är den kvinnliga sexualiteten som står i centrum, är förstås beundransvärt. (Å andra sidan vet jag inte riktigt om det är i genren erotiska noveller som hotet från stureplanssexualiteten är som störst.) Tyvärr är det inte mycket annat som är beundransvärt hos Kåterier, och det som stör mest är förmodligen bristen på fantasi. I en genre där uppfinningsrikedomen aldrig verkar ta slut känns denna bok bara pinsamt platt.

 

Tyvärr kan jag inte alls förlika mig med perspektivet i novellerna, hela greppet med den ?mogna kvinnan? som berättar sin historia känns tyvärr lite... klyschigt. Som något M Magasin gärna skulle publicera. Med detta försöker jag absolut inte nervärdera äldre kvinnors upplevelser av sex, tvärtom finns det alldeles för bra äldre kvinnliga författare som skriver om sex för att denna ska kännas fräsch. Jösses, Kerstin Thorvall skrev ju djärvare än så på 70-talet.

 

Kandidat 4: Klassikern

 

Venusdeltat

Anaïs Nin

 

Efter det att Kräftans Vändkrets kommit ut på 30-talet och gett Henry Miller ett grundmurat rykte som snuskhummer, fick han uppdraget att åt en anonym beställare skriva just den typ av "brukslitteratur" som efterlysts även här. Han tröttnade efter ett tag och tog då hjälp av sin älskarinna Anaïs Nin för att få ihop historierna, som gav dem en dollar per sida. Nin var ett stort fan av erotisk litteratur sedan en episod i sin ungdom och har bland annat sagt att "L'érotisme est l'une des bases de la connaissance de soi, aussi indispensable que la poésie." (ung. "Erotiken är en av självkännedomens grunder, lika oumbärlig som poesin"). Snart var det också hon som tog över, trots uppdragsgivarens ständiga kritik mot att berättelserna innehöll för mycket poesi och för lite action. Venusdeltat är en sammanställning av några av historierna, och kom inte ut förrän 1977 då Nin bestämde sig för att de var värda att spridas.

 

Venusdeltat är klart min favorit så här långt. Den är inte bara sexig, den är också en slags förvrängd sedesskildring av 40-talets Paris och dess mer bohemiska kretsar. Kombinationen manlig konstnär - kvinnlig prostituerad är liksom i Kräftans Vändkrets en oslagbar kombination, men det är först här vi får se sexualiteten inifrån lyxbordellen, ur den prostituerades synvinkel. Den känns dessutom. tack vare detta okritiska, gladkåta förhållande till prostitution och det burleska, så här i Dita von Teeses tidevarv också oemotståndligt chic. Rekommenderas varmt.

 

Konsumenttester ljuger aldrig, och vi gratulerar följaktligen Nin till att ha skrivit en utmärkt erotikbok. Återkommer snarast, och då kommer det som vanligt förmodligen att handla om något helt annat.

 

Till dess, gott folk,

 

/K