Ace, ruccola, bibliotek.
Kvällen visade sig bli helt perfekt, de enda som faktiskt nekade oss var en helt öde och skabbigt Hirschenkeller som ju inte tänkte till riktigt. Att vara ägare av ett medlemskort på trädgården känns inte alls fel, men vi drog ifrån dem och Fontainbleu som mest kändes som bakgrundsskrammel och inte alls som Imperiet som utlovat. Missade därmed även 1999, som skulle ta över efteråt.
Jag grämer mig inte alls, vi slutade förvirrade och ölindränkta men i väldigt gott sällskap på ace. Det var självklart första gången jag varit där och jag är väldigt positivt överraskad. Kanske var på för dåligt humör sist på den där mango-skivan. Musiken känns dock alldeles för trygg, rockig och tråkig för att det ska bli något riktigt sväng, det är till electronicagrottan man måste ta sig om man vill uppleva något.
Följande dag var det middag innan matchen och vi firade vad jag trodde skulle bli Frankrikes triumf med den svenskaste middag jag ätit sen julbordet: Lax och färskpotatis. För en gångs skull inte en pinjenöt så långt ögat kunde nå. Jag är så ambivalent till den helylleitalienska dieten som verkar tagit över hela Stockholm: Sen jag kom hem från Frankrike har jag förutom sushi nämligen enbart blivit serverad mat som tidigare benämdes som "Italiensk" men som nu gått över till att vara gemene husmanskost. Jag tycker ju om ruccola och mozzarella och tapenade, det är inte det, men efter Frankrike blir jag mest deprimerad av att finna att mitt eget stolta hemland är så typiskt svenskt opatriotiskt att vi givit upp alla försök att ens bevara någon form av egen matkultur.
Under Nils och min regniga söderpromenad efter brunchen bestående av den obligatoriska pesto- och soltorkade tomatciabattan på string fick jag en idé på vad som skulle kunna bli ett roligt projektarbete: Biblioteket.
Det går dåligt för biblioteken. Att de inte har några pengar är ett problem, som i alla fall jag har svårt att göra något åt för närvarande. Att de är så oinbjudande som de är, och följdaktligen lätt slås av affärer som pocket shop och press stop i besökare, är ett annat. Man skulle kunna göra bibliotek heta.
Second hand-affärerna var något som i sitt välgörenhetssyfte länge inte såg någon anledning att anstränga sig. Att locka kunder kräver nämligen pengar, som i sådana fall skulle behöva dras från strömmen som annars skulle gått till välgörande syften. Men de insåg så småningom att om de ville hålla sig kvar i de relativt attraktiva områdena där de ju har rejält stora butiker var de tvugna att öka omsättningen. Under en period då second hand blev accepterat i modereportage och respekterat på gatorna fattade till exempel myrorna att de hade något som lockade och som om det nådde ut till fler skulle få samma status som "riktiga" modekoncerner. Något som när de första förändringarna var gjorda förmodligen gagnade välgörenheten.
Myrorna sommarkampanjar.
Som det är nu är bibliotek inget nöje att besöka: visst gillar man böcker, men hela bibliotekskonceptet dödar ju all lust och nyfikenhet man annars känner och som bokförsäljningen i kommersiellt syfte är så mycket bättre på att uppväcka just därför att den behöver den. Det är som om det på något sätt är fult att ha lust att läsa: biblioteken är formgivna för sådana som vet vad de vill ha och ser mest ut som om de för allt i världen försöker undvika att dera kära böcker ska utgöra en lockelse för besökarna. Till ett bibliotek går man när man vet vad man behöver, man söker upp rätt hylla i det frånskräckande labyrintsystemet av bortvända bokryggar, blippar sitt kort hos en sur bibliotekarie och går hem.
Vad de än gör kommer de hyssjande bibliotekarierna i sina birkenstocks ändå aldrig att lyckas ta ifrån böcker sin lockelse: Att böcker är åtråvärda vet alla som någonsin förshoppat sig på bokrean. Men, särskilt här i Stockholm, är att synas att finnas och i konkurrensen med de vinstdrivna företagen som är bokhandlarna försvinner biblioteken. Varför då inte omförpacka biblioteken?
Att genom ett samarbete med Stadsbiblioteket få tillgång till deras sortiment och utlåningsdatasystem.
Att skaffa en mindre, men attraktivare, lokal.
Att där satsa mer på att göra böcker, tidningar etc. "synliga" på ett sätt som kan konkurrera med bokhandlarnas sätt att presentera sina produkter: Skyltning, inredning, personalbemötande, etc. skulle därmed behöve genomgå radikala förändringar.
Att, för att maximalt utnyttja ett litet utrymme,
(1) komplettera ett extremt selektivt klassiker- och "favorit"utbud med
(2) dels ett sortiment styrt av en hård bevakning av nya internationella författare och rörelser,
(3)dels med en rörlig plattform där utbudet förnyas med ett tema varje månad och till största delen styr biblioteket och dess aktiviteter.
Att i denna temastyrning även involvera föreläsningar, musikspelningar, diskussionskvällar, filmvisningar (biblioteket har ju även CD-skivor och filmer i sitt sortiment, samt prenumererar på ett stort antal tidskrifter och dagstidningar) och andra kulturyttringar.
Att eventuellt, för att lättare få hyran betald, komplettera med ett anslutande café.
Ett projekt värt att undersöka. Helt klart.
Jag grämer mig inte alls, vi slutade förvirrade och ölindränkta men i väldigt gott sällskap på ace. Det var självklart första gången jag varit där och jag är väldigt positivt överraskad. Kanske var på för dåligt humör sist på den där mango-skivan. Musiken känns dock alldeles för trygg, rockig och tråkig för att det ska bli något riktigt sväng, det är till electronicagrottan man måste ta sig om man vill uppleva något.
Följande dag var det middag innan matchen och vi firade vad jag trodde skulle bli Frankrikes triumf med den svenskaste middag jag ätit sen julbordet: Lax och färskpotatis. För en gångs skull inte en pinjenöt så långt ögat kunde nå. Jag är så ambivalent till den helylleitalienska dieten som verkar tagit över hela Stockholm: Sen jag kom hem från Frankrike har jag förutom sushi nämligen enbart blivit serverad mat som tidigare benämdes som "Italiensk" men som nu gått över till att vara gemene husmanskost. Jag tycker ju om ruccola och mozzarella och tapenade, det är inte det, men efter Frankrike blir jag mest deprimerad av att finna att mitt eget stolta hemland är så typiskt svenskt opatriotiskt att vi givit upp alla försök att ens bevara någon form av egen matkultur.
Under Nils och min regniga söderpromenad efter brunchen bestående av den obligatoriska pesto- och soltorkade tomatciabattan på string fick jag en idé på vad som skulle kunna bli ett roligt projektarbete: Biblioteket.
Det går dåligt för biblioteken. Att de inte har några pengar är ett problem, som i alla fall jag har svårt att göra något åt för närvarande. Att de är så oinbjudande som de är, och följdaktligen lätt slås av affärer som pocket shop och press stop i besökare, är ett annat. Man skulle kunna göra bibliotek heta.
Second hand-affärerna var något som i sitt välgörenhetssyfte länge inte såg någon anledning att anstränga sig. Att locka kunder kräver nämligen pengar, som i sådana fall skulle behöva dras från strömmen som annars skulle gått till välgörande syften. Men de insåg så småningom att om de ville hålla sig kvar i de relativt attraktiva områdena där de ju har rejält stora butiker var de tvugna att öka omsättningen. Under en period då second hand blev accepterat i modereportage och respekterat på gatorna fattade till exempel myrorna att de hade något som lockade och som om det nådde ut till fler skulle få samma status som "riktiga" modekoncerner. Något som när de första förändringarna var gjorda förmodligen gagnade välgörenheten.
Myrorna sommarkampanjar.
Som det är nu är bibliotek inget nöje att besöka: visst gillar man böcker, men hela bibliotekskonceptet dödar ju all lust och nyfikenhet man annars känner och som bokförsäljningen i kommersiellt syfte är så mycket bättre på att uppväcka just därför att den behöver den. Det är som om det på något sätt är fult att ha lust att läsa: biblioteken är formgivna för sådana som vet vad de vill ha och ser mest ut som om de för allt i världen försöker undvika att dera kära böcker ska utgöra en lockelse för besökarna. Till ett bibliotek går man när man vet vad man behöver, man söker upp rätt hylla i det frånskräckande labyrintsystemet av bortvända bokryggar, blippar sitt kort hos en sur bibliotekarie och går hem.
Vad de än gör kommer de hyssjande bibliotekarierna i sina birkenstocks ändå aldrig att lyckas ta ifrån böcker sin lockelse: Att böcker är åtråvärda vet alla som någonsin förshoppat sig på bokrean. Men, särskilt här i Stockholm, är att synas att finnas och i konkurrensen med de vinstdrivna företagen som är bokhandlarna försvinner biblioteken. Varför då inte omförpacka biblioteken?
Att genom ett samarbete med Stadsbiblioteket få tillgång till deras sortiment och utlåningsdatasystem.
Att skaffa en mindre, men attraktivare, lokal.
Att där satsa mer på att göra böcker, tidningar etc. "synliga" på ett sätt som kan konkurrera med bokhandlarnas sätt att presentera sina produkter: Skyltning, inredning, personalbemötande, etc. skulle därmed behöve genomgå radikala förändringar.
Att, för att maximalt utnyttja ett litet utrymme,
(1) komplettera ett extremt selektivt klassiker- och "favorit"utbud med
(2) dels ett sortiment styrt av en hård bevakning av nya internationella författare och rörelser,
(3)dels med en rörlig plattform där utbudet förnyas med ett tema varje månad och till största delen styr biblioteket och dess aktiviteter.
Att i denna temastyrning även involvera föreläsningar, musikspelningar, diskussionskvällar, filmvisningar (biblioteket har ju även CD-skivor och filmer i sitt sortiment, samt prenumererar på ett stort antal tidskrifter och dagstidningar) och andra kulturyttringar.
Att eventuellt, för att lättare få hyran betald, komplettera med ett anslutande café.
Ett projekt värt att undersöka. Helt klart.