K-märkt

En ytlig guide till bra kultur. Här är veckans K-märkta:

TV:
Såg klart på det sista avsnittet av HBO-serien Carnivàle i natt och har redan börjat att se om alltihop från avsnitt ett. Carinvàle sändes i USA för ungefär fem - sex år sedan och har inte åldrats en dag.  Tyvärr vart den placerad på en rätt svår  tablåplats för oss som har sociala åtaganden då den började sändas på SVT i mitten av sommaren (!) - lördagkvällar 20.00.




Den har sina komiska poänger också.

Serien är en (på tal om evig upprepning) saga om kampen mellan två makter och utspelar sig under ett deprimerat tidigt 30-tal i västra USA. I stället för att åka iväg och plocka vredens druvor då hans mor dör i deras lilla farmarhus, dras Ben Hawkins med av dvärgen Samson, tarotspåkvinnan Sophie och ormkvinnan Ruthie mot något som verkar vara hans slutgiltiga öde. Samtidigt får vi följa radioprofeten broder Justins och hans hängivna syster Iris arbete med frälsa Kalifornien. Serien är omåttligt snygg och framför allt i första och genom helva andra säsongen helt och hållet mystisk: Inga övertydliga exponeringar av vad som hänt i tidigare avsnitt eller pinsamma planteringar av vad som komma skall, få gränsdragningar mellan snälla och dumma karaktärer, och en handling som faktiskt kan sluta precis hur som helst.

Tyvärr vart den inte särskilt poppis, och andra säsongen var tvungen att avslutas bryskt. Det har tyvärr satt sina spår, och de sista avsnitten saknar helt den där mystiska känslan som bara en serie med mycket tid och hantverksskicklighet hos manusförfattarna kan få. De avslutande avsnitten tar alla enkla visuella, audiella och berättartekniska knep, vars tidigare bannlysning gett serien karaktär, till hjälp för att så snabbt som möjligt få den slutgiltiga kampen mellan ont och gott överstökad. Snopet. Själv höll jag sambon vaken återstoden av natten med "...Men vänta, en till bara: Varför fick man aldrig reda på den-och-dens motiv till att försöka stjälpa/hjälpa den onda/goda sidan? ... Och hur gick det egentligen med...?".

Men det tråkiga kommer ju inte förrän sent i seriens gång: Ni som inte alls har sett den har en och en halv säsongs oförfalskad tv-glädje och många kalla kårar utmed ryggraden att se fram emot. Börja med det.

/K

Relaterat:
DN
HBO

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress:

URL:

Kommentar:

Trackback