Paus i pluggandet

Två män har på varsitt håll på sistone väckt både min uppmärksamhet och min beundran. Den förste är den holländske 1600-talsfilosofen Baruch Spinoza, och, jag tror knappast att jag behöver motivera det här men hans Etiken som utgavs postumt och står att finna i svensk översättning av Dagmar Lagerberg är ett helt fantastiskt verk. Trots min kärlek till fiktionen och litteraturen börjar jag undra om det faktiskt inte är den jag skulle ta med mig till en öde ö. Både Spinozas uttryckssätt och hans logiska system är helt enkelt fulländade på ett nästan estetiskt vis; samma bländande känsla av ett stort förklarande som man får av bra konst eller bra musik slår en när man öppnar Etiken. Konsumera den vetja!

 

En annan, och betydligt mer otippad, bekantskap är bloggaren och humorangtreprenören Alexander Schulman. När jag kom ut som Schulman-fan för någon vecka sedan såg kompanjonen ut som om jag hade slagit honom på näsan. Och jag erkänner, det är inget jag hade väntat av mig själv heller, men här kommer det: Alexander Schulman verkar vara en om än inte tokmogen men på alla sätt sympatisk och faktiskt genomgod människa, till och med om man gör definitionen av god väldigt snäv. Bloggprovokatör? Jag synar. Och överraskar mig själv igen med att längta, bara pyttelite, efter hans debutroman som kommer ut i vår. Jag sätter min hatt på att den blir vårens bokupplevelse – kom ihåg det här i vår, för är den inte bra så lovar jag att faktiskt ge dig som påminner mig om det min snygga hatt.

 

I veckan var jag och kompanjon på Proustvandring här i Paris, efter instruktioner på den här sidan. Det var grejt! Ni som är på väg hit måste komma tillbaka nästa vecka när jag inte har tentavecka, för då kommer jag att lägga upp en egen, omdistribuerad och svensk Proustvandring, komplett med foton på anonyma Haussmann-hyreshus helt utan charm som ändå får mig att rysa lite.

 

/K


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress:

URL:

Kommentar:

Trackback