Paristips
Arrangören heter Collège International de Philosophie och har varit med sedan -83, då Derrida var den förste att inneha rektorsposten, och är ett resultat av dennes, François Châtelets, Jean-Pierre Fayes och Dominique Lecourts undersökningar om filosofiundervisningen i landet på uppdrag av forskningsministern. Initiativet är bara ett av alla de som får en att älska Frankrikes bildningsideal med hela sitt hjärta: Tänk dig ett humanistiskt Folkuniversitet som samlar alla de smartaste människorna i hela världen (hm, ja, mest frankrike förstås, men det får man ta), ordnar bra lokaler i innerstan, spelar in allt och lägger upp på Internet, och inte tar en spänn i betalning för något för, hey, det är ändå ovärderligt. Snart kommer Bernhard Steigler, en sex träffar lång föreläsningsserie om skrivande och hunger, en ännu längre om psykoanalytiska spår hos Walter Benjamin, och ett femtiotal andra hyperspecifika ämnen som vart och ett får många träffar på sig för att utvecklas till sin fulla potential. Man måste inte gå från början på alla, man måste inte anmäla sig, allt som krävs är att man tar med sig sitt pass till anvisad plats och ger allt det här genomtänkta ett par timmar av vad som annars skulle ha varit sovmorgon.
Hélène Cixous kommer förmodligen att använda många ord som till och med är svårare än hennes eget efternamn. Jag kommer säkerligen fortfarande gå omkring i den förkylda feberdimma som håller mig hemma vid datorn och soppan idag. Men jag tvivlar inte för en sekund på att det hon säger som faktiskt lyckas tränga igenom de dubbla barriärerna av språksvårigheter och en snorfylld hjärna kommer att skapa sådana där hisnande, sprittande känslor av öppna dörrar ut till världens alla mysterier som bara kan komma av en rejäl dos intellektuell stimulans.
På återseende,
/K
Jag blev intresserad av henne någon gång när jag bodde i Frankrike eftersom Derrida talade så väl om henne. Började sedan läsa hennes biografi(?) om uppväxttiden i Algeriet. Måste säga att jag blev besviken och slutade ganska snart. (I efterhand tror jag det finns något omöjligt i att skildra sitt liv såsom en räcka filosofiska tankar, varför det - precis som Derrida påpekat - inte finns många, om några, stora filosofer som efterlämnat sig självbiografier.) Senare, i somras tror jag, bläddrade jag genom någon engelsk Routledge-översättning av Cixous som verkade mer intressant. Å ena sidan tror jag inte det kommer vara tankar som jag greppar eller tycker framstå som rimliga, å andra sidan finns det en kroppslig närvaro i hennes texter som tangerar poesin. Vad säger du? Är du en entuasiast?
Och för alla som inte fanns i Paris när det begav sig, så finns Cixous i begåvad svensk översättning av Kerstin Munck. (Att Kerstin och jag i många år varit kollegor på litteraturvetenskapen i Umeå skryter jag gärna med)
Lena Kjersén Edman
P S Hélène Cixous har också varit i Umeå.