Dåliga ursäkter och en bra

Det kanske var ett tag sedan jag skrev, och det kanske kommer att dröja ytterligare ett tag innan jag skriver något på riktigt igen, men: Det är mycket nu.

 

Catullus stal alla mina ord, utmattad har jag inte kunnat skriva något annat på ett tag. Snart, nästa vecka, kommer jag att börja skylla på det nya jobbet, på förlaget. Det är inget fint jobb, jag ska bara svara i telefon, men att få vara så nära böcker hela tiden tror jag kommer att göra mig lite lyckligare.


En mycket fånig anledning är: Jag har gått upp okristligt tidigt. Idag åt jag frukost på tv4, och fick en busig rundvisning av lokalerna och alla studios. I en av dem skrapade en thailändsk kvinna en trisslott, i en annan debatterade en moderat och en ABF-kille om ifall man bör ge kurser i graffiti. Några sura pudelrockare ville ha tre taxibilar, och en svart limousin stod på parkeringen. Sakine Madon frågade mig om jag var en prao och vilket högstadium jag gick på. (Jag blev givetvis stött å det allra grövsta.) För övrigt var utbudet av c-kändisar mycket tunnsått, bara Göran Greider i sedvanlig skogshuggarskjorta att titta på.

 

En annan anledning också, en mycket större och bättre: Torgny, Lindgren. Jag har praktiskt taget inte gjort något annat än att sitta och läsa Norrlands Akvavit idag, och det gör mig så ledsen att den snart är slut. En predikant återvänder till sin hembygd, likt författaren själv, för att försöka omvända alla de han en gång frälst och göra dem till gudsförnekare - och det är som vanligt en fröjd att få följa med till Pölsan-land.

 

"En endra kraft kunde ge stadga och fasthet och beständighet åt tron, och det var Sanningen, den eviga Sanningen. Utan Sanningen flämtar och darrar tron. Och ingen ägde Sanningen såsom han, Olof Helmersson. Då han predikade eller ledde församlingen i bön, då var tron en enda strålkastare. Ljus och Sanning!

[?]

Solen genom fönstret bakom orgeln hade nått kudden och hennes ansikte. Jag kan dra för gardinen, sade han.

Nej. Hon ville se ljuset. Varje dag gladde hon sig den här stunden åt ljuset."


Något säger mig att hans kamp mot de segslitna västerbottningarna kommer att bli ganska knepig.

 

image5

Idolbild.


Någon som däremot är mycket effektiv då det gäller att rasera en allenarådande Sanning och få sina åhörare (för det känns som om en mycket muntlig berättelse) att betvivla absolut allt, är såklart Torgny Lindgren själv. Inte bara skrönorna hjälper till denna gång, snyggt inkorporerade förfalskade uppslagsord ur lexikon, en redogörelse kring Karl den femtonde (som redan till namnet låter som en låtsaskung, trots att han står staty på Djurgården) samt fotografier (men av vad?) utökar ifrågasättandet så att man tvivlar även på det man kan se med egna ögon.

 

Jag älskar Torgny Lindgren innerligt, jag är redan övertygad om Norrlands Akvavits status som en av de böcker jag kommer att minnas bäst från 2007. Jag är dessutom trygg i min förvissning att kunna läsa för mig nya Torgny Lindgren-romaner i många många år framåt (åtminstone om jag ransonerar dem och inte som idag tar en om dagen), och övertygad om att de aldrig kommer att upphöra att fascinera, roa och förtrolla mig som Norrlands Akvavit gör nu. Torgny, ta detta som ett idolbrev: Aj löv jo.

 

/K

 


Kommentarer
Postat av: Hermia

Hej!
Hit kommer jag att återvända, lätt avundsjuk på ditt språkbruk och analytiska sinne.
Dessutom tycks vi vara rivaler, en text av mig om Lindgrenromanen fick rubriken "Jag är lite kär i Torgny Lindgren" :-)


Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress:

URL:

Kommentar:

Trackback