Bokcirkeln

...Har legat över mig. Precis som när jag var liten och skulle skriva dagbok så finns det, i och med det ändå föga ansvarsfyllda uppdraget att blogga, alltid någonting som kallar, någonting som gör att man aldrig är helt och hållet fri. Men vem vill å andra sidan vara det?

Jag kommer att fortsätta låtsas jobba med vad jag borde göra, men för att ge alla lite pausmusik och -text kommer här en visa.

För alla som tycker om poesi i låtform var hösten högsäsong, och den största anledningen heter Jens Lekman. Det är en stor talang som lyfte från svensk mark för Australien (likt halva min bekantskapskrets gör inom en snar framtid, vilket gör att min bloggtid och därmed förhoppningsvis -kvalitet kommer att öka avsevärt) och jag är övertygad om att han blir en lika stor exilpoet som han varit svensk folkhemslyriker (lyssna på "Friday night at the drive-in bingo"). Här är en lågmäld syskonrelation med närhetsproblem till ett oemotståndligt svängig melodi som ingen utom Jan Guillou klarar av att sitta still till:







I took my sister down to the ocean
but the ocean made me feel stupid

those words of wisdom I had prepared
all seemed to vanish into thin air

into the waves I stared

I picked up a sea-shell
to illustrate my homelessness

but a crab crawled out of it
making it useless

And all my metaphors fell flat
down on the rocks where we sat

she asked where are you at?

But sister, it's the opposite of hallelujah
it's the opposite of being you
you don't know cause it just
passes right through you
you don't know what I'm going through

We made our way home on the bikes we had borrowed
I still never told you about unstoppable sorrow

you still think I'm someone to look up to
I still don't know anything about you
is it in you too?

You've got so much to live for, little sister

But sister, it's the opposite of hallelujah
it's the opposite of being you
you don't know cause it just
passes right through you
you don't know what I'm going through