Texten, Köket och Könet

Hej,


Loggade in idag bara för att inse att det faktiskt finns de som bemödat sig med att lämna kommentarer. Och det gör mig så lycklig! I stället för att skriva en lång och engagerad text eller ägna mig åt min slitsamma kurslitteratur - för tillfället Den Heligt Tråkiga Birgitta - tänker jag nog barrikadera mig i köket med Anna Maria Lenngrens ord som ursäkt:


Med läsning öd ej tiden bort -

Vårt kön så föga det behöfver,

Och skall du läsa, gör det kort.

Att såsen ej må fräsa öfver!


Samtidigt kan jag förstås inte låta bli att reflektera över en annan sorts text som man vanligtvis, ofta med rätta, nedvärderar - nämligen kökets text. Genren kokböcker är en för mångfacetterad genre för att ge sig in på idag, men jag vill gärna ta upp hur dagens "livsstilsböcker" i själva verket härstammar i rakt nedstigande led ifrån - jaa, det hemtrevliga femtiotalsköket.


För några år sedan hittade jag på en loppmarknad "Husmoderns köksalmanack - 1959" i en back, och köpte den mest för att den verkade så hiiimla kitschig. Den har stått i mitt kök sedan dess, och varje gång jag öppnar den kommer tillsammans med den unkna loppislukten en pust från en svunnen era. Jag är aldrig så mycket feminist, och aldrig så glad över att leva på 2000-talet, som när jag plockar fram 1959 års köksalmanack.


Varje månad ges den läsande husmodern praktiska handfasta råd om säsongens grönsaker, vad det är dags att sylta och safta, tillsammans med recept till lunch och middag för alla månadens dagar. Idag, den andra söndagen i september, är det dags för ägg och bacon till lunch, medan det till middag bör serveras slottsstek med grönsaker och potatis med Hovdessert efter.

image2

Varje månad är det också möjligt att läsa om hur andra husmödrar har det, under rubriken "Kom och titta på mitt kök!" där man prisar olika moderniteter i diverse kvinnors kök. Alla medverkande nämns i presentationerna som maka, hustru eller fru, tillsammans med mannens för-, efternamn och yrke. Vad som ändå smäller högst är den återkommande rubriken "Min Mans Älsklingsrätt" där husmödrar över hela landet förklarar hur de håller sina äktenskap på banan genom rätt recept. Så här kan det se ut:


"En gratäng, som bl.a. innehåller krabbkött och rökt skinka, är det bästa hamnkapten ERIC LINDBERG, Piteå, vet. Och hans maka CHRISTINA, som är en duktig matmamma, ser också till att den med jämna mellanrum återkommer på familjens matsedel."


Det bästa är att dessa gamla köksalmanackor är så uppenbara på ett sätt som det idag är svårt att se hur dagens "kvinnomagasin" är. Men när man läst de gamla originalen så har man ju faktiskt en helt tydlig blåkopia för hur ett kvinnligt identitetsskapande fortgår också knappt femtio år senare. (Camilla Mortons bok "How to walk in high heels: The girl's guide to everything", någon?) Den som hävdar att kön inte är konstruerade, har förmodligen bara aldrig tagit en titt på ritningarna.




Nu är jag stört sugen på nybakt bröd, men som ung feminist idag känns köket fortfarande som hårt minerad mark. Vågar man gå in utan att snärjas av husmodersidealen? Önska mig lycka till, så kanske jag återkommer inom en snar framtid.


Tack än en gång för kommentarerna!

/K


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress:

URL:

Kommentar:

Trackback