Vad hände med erotiken? - Del I
I dag hade jag tänkt att temat skulle vara Erotisk Litteratur. Innan min identitet röjs och eventuella bekanta börjar hitta in på bloggen vill jag nämligen ta itu med denna tabubelagda litteraturgenre. Jag kan nämligen erkänna det rakt av: Jag skulle hemskt gärna vilja läsa någonting som 1) jag blev kåt av, och 2) jag slapp irritera mig på. Men jag börjar snart ge upp i mitt sökande, och ställer mig allt som oftast frågor av typen: Finns den här typen av brukslitteratur verkligen? Går det att skriva något med detta enda syfte, eller dör all erotik per automatik så fort författaren sätter sig ner med detta mål för ögonen?
Jag förstår inte riktigt varför det ska vara så svårt. Visst finns det bra, relevanta, sexskildringar i litteraturen som man inte tycker det blir pinsamt att läsa. (Enligt somliga ska till exempel tidigare nämnde Jan Arnald vara en mästare på dessa.) Men det betyder tyvärr inte alls att de skulle vara särskilt upphetsande. Jag tror inte att det är så enkelt som att man tycker det blir pinsamt så fort man blir upphetsad, och att de osexiga skildringarna därför är de man rubricerar som bra. Det funkar ju på film: Visst finns det en hel massa taskig porrfilm där ute, men det existerar ju faktiskt även snygga, välgjorda och sexiga filmer. Något som verkar i det närmsta obefintligt inom litteraturen.
Eller så finns den, men den här förbannade diskreta medelklassen som bestämmer vilken litteratur vi bör rekommenderas inte vågar gå ut med den och göra reklam för den. Jag skulle som sagt kanske helt ha undvikt ämnet om jag inte vetat att min läsekrets är cirka fyra personer stor och med största sannolikhet inte innehåller någon jag känner. Är den sexiga litteraturen hemlig?
Jag har i sommar försökt så gott jag kan att genomsöka Internet på något riktigt hett, men det har inte varit lätt. En vän gav mig Jan Kjaerstads "Homo Falsus", som till det yttre såg ut att innehålla en massa pretentiöst, spännande sex. Visst var meningsbyggnaden spännande, och visst osade hela det Oslo han skildrar av sensualism - men jag klarade bara inte av det. Tjat, tjat, tjat, stämning, visst, men sexscenerna var ju sådana totala antiklimaxar (så fult det ordet ser ut i plural!), som formmässigt upprepade sig. Jag lade ifrån mig boken innan jag ens kommit till det utlovade perfekta mordet. Kanske händer det att jag plockar upp den igen, men definitivt inte med sexskildringarna i sikte.
Att jag lägger ifrån mig en bok händer nästan aldrig, med mitt osvikliga tålamod lyckas jag faktiskt ta mig igenom det mesta. Men i år har jag, hör och häpna, avbrutit hela två romaner. Av exakt samma anledning; inte tillräckligt sexiga. Och då man säkert kan hävda att jag gjorde ett misstag då jag lade av mitt i en av den firade Kjaerstads romaner kanske vissa suckar högt åt min taskiga smak då jag erkänner att den andra var - Henry Millers "Kräftans Vändkrets". Listad som nittonhundratalets femtionde bästa bok. Hoppsan. Det är överflödigt att erkänna att det är ett misstag att läsa böckerna som jag gjort, och jag kommer med största säkerhet att återuppta min läsning av dem med ett mindre erotiskt mål i sikte och tycka att de är mycket bra.
Mina egna misstag till trots: vad jag söker står ju ingenstans att finna! Jag vill alltså härmed lyfta frågan till allmän debatt: Går det att konsumera litteratur i enbart stimulerande syfte? Och vad för typ av litteratur är detta? Finns det smakfulla erotiska noveller, eller är det bara önsketänkande? Jag uppmanar alla att lägga sin blyghet åt sidan, använda pseudonym om nödvändigt, och upplysa mig om denna helt osynliga erotiska litteraturgenre!
Högaktningsfullt
/K
Jag vet inte vad du anser vara en "bra" sexskildring, men en bok med mycket sex är Michel Houellebecqs "Plattform", även om vissa tycker den är lite väl slaskig. Sedan finns ju Vertigos titlar (se vertigo.se), samt en bok av Cathrine Millet med en titel jag glömt, samt den mer perversa George Batailles "Ögats historia". Sedan är det möjligt att det är helt andra saker du tänder på.